'Journalism is a lot like life'

Den här veckan må jag säga har varit fruktansvärt upp och ner, värsta är nog att det har en tendens att vända mitt på ljusa dagen.

Jag har inte haft riktigt det fokuset på rätt saker den här veckan what so ever. Till och börja med så har jag när jag ska sova tänkt på hur saker skrivs i shorethand, vilken normal människa gör det? Jag har faktiskt shorthand av hela mitt hjärta, men det är nog mest pga läraren mer än shorthand. Fast jag tänker inte sitta och skriva ett helt inlägg tillägnat mitt hat till shorthand, det får bli en helt annan dag om någonsin.

Mitt största problem den här veckan har varit att när jag läser en mening så startar min grammatiska hjärna igång och plockar ut satsdelar och draw trees. Damn you English Syntax, but I really love you!


Nej nej nej! Nu ska jag sluta ordbajsa och skriva något som verkligen occured to me den här veckan.

Vi hade en guest lecture med David Randall, känd från att ha skrivit The Universal Journalist, och jag ska säga att jag förväntade mig en utomordentligt bra lecture fast den var inte bara utomordentligt bra utan så bra att jag kan säga rakt ut att jag kommer nog aldrig att enjoy en annan lecture på samma sätt igen.
Han började med att säga "journalism is a lot like life" och det sitter där det sitter. I stora så kan man säga att det handlar om att "man behandlar folk som man själv vill bli behandlad," dåligt exempel I know. Vet ni vad? Jag lämnar det just nu för min hjärna är mos!

Och nu är det officiellt, jag ska skriva för S1 magazine. Jag har två projekt den här månaden att bita i och en av dem är något jag verkligen brinner för. Jag återkommer om mina ämnen.

Bye bye birdies!!!!