Catrin funderar...

Som ni flesta vet så är det inte bra när det händer, men när man går runt hemma och är arbetslös så har man no choice. Och nu ser ni att jag skrivit arbetslös, det ska jag försöka förklara så gott jag kan även om det är en long story. Jag vapenvägrade, alltså ansökte om vapenfri tjänst som det egentligen heter, så jag blev hemskickad och satt i utbildningsreserven som chef. Alltså vill de ha in mig igen inom 5 år så har jag dessvärre inget val.

Men nu till det som bloggen egentligen ska handla om idag. Jag har funderat de senaste 2 dygnen och gjort mig själv deppig ett flertal gången, men det är inte bara jag som varit ledsen utan jag lyckades sprida den där känslan till min Filip också vilket jag ansåg inte vara nödvänligt egentligen, men det är så det är i ett förhållande. Vad har jag funderat på då? Det är ju inte enkelt att förklara eftersom det är en hel del, men jag ska göra mitt bästa och ni får inte döma mig till en egenkär blådåre som bara har sig själv i sinnet för jag är inte sådan. Ibland måste man bara få berätta hur man funderar och tänker även om det låter dumt och typiskt västerländskt

Som alla vet i min omgivning så har jag misslyckats totalt med att ta körkort (inte bara en gång utan två gånger!), så jag har ju tappat suget minst sagt. Om man ska säga hela sanningen så har jag inte kört på 3 månader (sedan jag körde upp senast) och jag har gjort sönder alla papper som har med bilkörning att göra. Jag "råkade" tom ha körkortsboken av på mitten efter den fick en gratis flygbiljett ut ur mitt rum. Löjligt? Ja, det kan ni få tycka om ni vill! Jag tog det här rätt illa. Jo, min fundering var så här:
Om jag inte har körkort så kommer jag aldrig kunna bli det jag drömmer mest om i hela världen. Jag vill ju som känt bli journalist och jag är ju en person som inte är nöjd med sig själv förrän jag lyckas uppnå mina mål. Här kom ju givetvis ett jättekrångligt problem! Journalister behöver ha ett körkort för annars blir ju arbetet omöjligt! Ja, vad gör man? Man slänger den drömmen rakt i sjön! Said and done, det gjorde jag ju nyligen.
Nu kommer nästa problem:
Jag har ingen plan B, jag vill ju inte jobba med ekonomi heller. Jag valde programmet för att läsa in det där året innan jag skulle kunna söka journalistik! Men finns det några jobb där man inte behöver ha ett körkort? Nja, skulle jag få säga min mening så finns det inte det i min lilla värld, men man kan ju jobba på ica eller som städerska på sina barns skola.
Aj aj! Nu kommer ju nästa problem!
Alla kommer se en på skolan, speciellt barnens kompisar. Vad kan de få höra då? "Kan din mamma inte få ett bättre jobb?" Jag skojar inte, jag har fått den frågan! I've been there! Jag vill inte sätta mina barn i den sitsen.
Sen så läste jag en sak till, som är idiotisk men visar på vilka normer vi lever i idag, "föräldrar ska ha körkort, annars inga barn". Det är ju så att man blir ju nedtittad om man inte lever upp till normerna.

Alltså ska jag fatta mig kort:
Inget körkort = dåligt jobb = dåligt betalt = man får inte skaffa barn = man kommer antagligen bli psykisk sjuk (speciellt om man är jag) = död!

Någonting säger mig att eftersom jag inte har körkort nu, vilket jag inte kommer att skaffa, så kan jag strunta i att ens försöka mig på att plugga vidare på universitetet. Så då är det ingen idé att söka jobb för att de kommer resa på ena ögonbrynet och fråga en av de följande frågorna:
"Har du körkort?" eller "Vad har du för utbildning?"
Jag kommer ju aldrig kunna tävla med alla de där med vuxenpoäng (körkort) eller fancy utbildning!

Så staten! Jag ger upp! Ni vinner, jag tänker aldrig någonsin försöka igen! Jag förblir arbetslös!