onsdagen den 31:e december 2008

Snart så!

Nu har klockan slått 23:23, om dryga 37 minuter är vi ute från 2008 och snart är vi inne på 2009. Helt otroligt, eller hur? I år tänker jag inte skriva upp händelser under det gångna året, ironiskt nog skulle det se nästan likasant ut iår som förra året därav anledningen till att jag vägrar skriva ytterligare en till. Dessutom så tror jag att ni redan vet hur det gångna året varit för min del om ni följt min blogg.

Jo just det! Vi har köpt en ny hund! En liten Jack Russell till, en kompis till Odie, denne ska tydligen heta Ozzy, men vi får se hur det blir med det.

Vet ni vad? Jag tänker nu gå över till min bästa väns hus och fira det gångna och det nya året med dem!

GOTT NYTT ÅR ALLESAMMANS!

torsdagen den 18:e december 2008

YAY!

Jajemän. Nu var det officiellt vår sista julavslutning någonsin. Visst är det helt otroligt? Jag kan fortfarande inte tro mina ögon, aldrig mer igen! Woho!
En termin to go!

Men nu är det snart julafton, om hela 6 dagar och det är väl inte heller sådär troligt enligt mig. Det känns som oktober fortfarande, men december? Hallå! Nej, det är omöjligt. Jag har ingen som helst julkänsla och jag lär väl inte få någon heller, det är antagligen för varmt ute för det. Kan vi inte flytta fram julen 2-3 månader? Så att vi kan få lite snö i alla fall?

Nähh, nästa stopp: Julafton!

måndagen den 1:e december 2008

Uschade mig!

Ja, nu sitter jag på tåget och har knappa 30 minuter kvar till Göteborgs central, jag är uttråkad och trött. Jag behöver gå på toa, men kan ju inte lämna mina grejer så jag får helt enkelt sitta och hålla mig tills jag kommer fram vilket jag har gjort de senaste 2 timmarna. Det är rätt jobbigt!
Det ska i alla fall bli skönt att komma hem. Jag vet inte riktigt vilka ord som passar in på helgen, men det är absolut inga negativa ord. Däremot så suger hemresan, långtråkig och har liksom ingen att prata med. Jag skulle nog inte druckit det där kaffet tidigare idag.

Träffade min släkt i helgen, det var mycket angenämt med tanke på att jag inte har träffat dem på 4 år eller något sådant. Däremot fick man ju höra saker som man aldrig hört tidigare, både bra och dåliga. Man fick höra ett annat perspektiv på min släkt och hurdan min egen mamma anses vara och att min moster tycker synd om henne. Det är synd att släkten är sådär splittrad som den är, vi umgås inte alls och en släkt ska väl hålla ihop? Även om man bor långt ifrån varandra så ska man väl ändå göra allt för att ha kontakten med sin egen släkt. Det är individens ansvar att hålla kontakten med sin släkt eller tillochmed sina nära och kära, visserligen kan det här vara svårt ibland men det går om man bara vill och om motparten vill.

Det är lite tråkigt att det blir såhär ibland, men det är ju inte försent att skapa en kontakt, eller?