Jippi!!!!! Not!

Långa daga, längre nätter med plugg, men snart så är det över. Egentligen borde jag ju inte blogga nu, men va tusan!
Jag gjorde en batch ikväll med frozen yoghurt med varma bär, men jag måste bara tilläga att engelska björnbär smakar riktigt illa, kan de åtminstone inte ha samma standard på bär som Sverige? Det förstörde hela njutningen för mig. Men jag har ju åtminstone gilmore girls och tenta plugg att ägna mig åt, fast plugg blir det inte mycket av när man har 7 säsonger av gilmore girls i bagaget... Fy mig! Men jag har fått en del gjort ändå trots allt.
Nu minns jag inte längre vad jag har att säga, men jag bör återvända till mitt plugg och sen ska jag sova för jag har lite ärenden imorgon att ta tag i och en massa plugg därtill!

Jag har bokat min hemresa i mars, så vi får väl se när jag får tag på min kära moder och avslöjar mina nyheter! Jag kom precis hem och börjar redan planera min hemresan, men som sagt det är mycket som skall göras när man ska hem igen! Vem vet, lite jobb på VTD hade väl inte suttit fel, ska nog ta och mejla min käre kontakt där och se vad han har att erbjuda mig under påsk, jag är inte särskilt kräsen även om man ska vila på loven, men I need the money!

Jaja, nu ska jag återvända till mitt!
Ha det!

Sömnlös natt i Sheffield!

Nu har jag iofs turen att min första föreläsning imorgon är klockan ett vilket betyder att om jag behöver så kan jag sova till klockan 12 =)

Nu är det precis 2,5 veckor tills jag kommer hem till Sverige, hur sjuk är inte det på en skala? Men fram tills dess ska jag få en massa saker gjort, som julklappar... I have no idea what I am going to get my family! Jag fick städat idag plus att jag har tvättat så att jag inte behöver göra det 2 gånger till innan jag åker hem. Jag känner mig så duktig!

Jag har renskrivit och gått igenom 3 kursers anteckningar och mer lär det bli av dem eftersom vi har 3 föreläsningar kvar typ. Jag har givetvist två kurser till att bry mig om och ta hand om, så nu drar vi inte förhastade slutsatser.

Vad har hänt sedan sist?
Jag åkte till London 10-14 November där jag mötte upp min mamma och bror, vi hade det kul ihop! Vi shoppade som det sägs att man ska göra i den gigantiska staden, jag fick mig en ny Fossil- väska som jag älskar mer än allt annat just nu, eller iaf i det här rummet. Sen drog jag med dem på en musikal, den saken man verkligen ska göra i London, det blev Lion King. Den var helt otroligt bra! Jag älskar verkligen the Lion King vare sig det är på tecknat eller som musikal. Jag grät precis lika mycket när Mustafa dör som när jag tittat på den tecknade versionen! Och jag vill ha en sådan Giraff-kostym! ASCOOL!

Jag borde skriva min krönika för tidningen, men jag vet inte hur jag ska börja... Det släpper nog snart, får vi hoppas!
På tal om ingenting! Den här pricken mötte vi på i London. För ni som inte vet vem det här är, så ska jag göra en kort introduktion. Goldie Hawn. Det är allt jag har att säga.
Min mamma var helt lyrisk över det här, hon vågade inte gå fram så jag gick fram och det slutade med ett foto. Jag menar vi älskar henne! Och nu är jag sugen på att titta på Tjejen som visste för mycket den är så bra!

Nej, nu räcker det för mig ikväll! Nighty night!

Tydligen är jag ingen intellektuell människa... men who cares?

Inte jag iaf! Om sanningen ska fram så sa en kompis till mig häromdagen att jag inte är någon intellektuell människa, fast hans syn på intelligens är hurvida man kan matte eller inte. Den här personen har ingen allmänbildning (vilket faktiskt anses vara intellektuellt att ha) whatsoever och jag måste säga att jag tycker synd om honom. Jag trivs väldigt bra med mig själv och i mitt fall så kan ingen trycka ner mig, jag har fått min dos av det och jag vet att jag är mycket bättre än så.

Jag fick bara en uppenbarelse iom den förolämpningen och det har inget med mig att göra egentligen, hade det varit 7-8 år tillbaka i tiden så kanske jag hade tagit åt mig och skrivit ett inlägg om mina känslor och så men jag tänker ägna det här blogginlägget till dem som faktiskt utsatts för det här så pass mycket att det faktiskt har förstört deras liv. Det kallas mobbning. Det är ett ämne som ligger mig nära hjärteroten.
Till och börja med så är det svårt att dra en linje om vad som är mobbing eller inte. Men vi ska försöka göra en enkel lösning och säga att när det sker ett par gånger att, speciellt bland barn, antyder något på kläder eller något annat inte är mobbning utan det är att retas. Sker det under en längre period så kan man i särklass dra det som mobbning. Där jag är uppvuxen så var det vanligt att om man hade hamnat i en mindre konflikt med någon annan så ringde telefonen direkt efter att föräldrarna kommit hem och så lät det "Din son/dotter sa det här till mitt barn!", dessa föräldrarna kallas curlingföräldrar och de är ju kända för att göra allt för sina barn och dessa föräldrarna skulle med största sannolikhet säga att "vilken ful tröja du har"*barns röst* är mobbning... Inte direkt.
Jag minns mig ha läst en del artiklar om en kille vid namn Emil tog livet av sig pga av en elak visa eller något sådant som några killar ska ha sjungt en längre period. Han blev 19 år. Och jag har funderat på hur långt det ska gå innan något händer. Personligen så vet jag att på den skolan jag gick på tills jag var 14 så brydde sig lärarna inte ett skit om barnens hälsa utan vände bara ryggen till och låtsades som inget hände. Jag vet inte hur vanligt det är att sådana saker händer, men det är något jag faktiskt funderat mycket på. hur mycket ser lärarna på en skola när det kommer till mobbning?
Ska man lita på friends.se så har ungefär 30% ingen aning om vem som leder utredningen mot mobbningen i skolan och hur fel är inte det?

Jag vet att det här är en rätt off, men jag kände att jag behövde få ut det här från mina tankar.

'Journalism is a lot like life'

Den här veckan må jag säga har varit fruktansvärt upp och ner, värsta är nog att det har en tendens att vända mitt på ljusa dagen.

Jag har inte haft riktigt det fokuset på rätt saker den här veckan what so ever. Till och börja med så har jag när jag ska sova tänkt på hur saker skrivs i shorethand, vilken normal människa gör det? Jag har faktiskt shorthand av hela mitt hjärta, men det är nog mest pga läraren mer än shorthand. Fast jag tänker inte sitta och skriva ett helt inlägg tillägnat mitt hat till shorthand, det får bli en helt annan dag om någonsin.

Mitt största problem den här veckan har varit att när jag läser en mening så startar min grammatiska hjärna igång och plockar ut satsdelar och draw trees. Damn you English Syntax, but I really love you!


Nej nej nej! Nu ska jag sluta ordbajsa och skriva något som verkligen occured to me den här veckan.

Vi hade en guest lecture med David Randall, känd från att ha skrivit The Universal Journalist, och jag ska säga att jag förväntade mig en utomordentligt bra lecture fast den var inte bara utomordentligt bra utan så bra att jag kan säga rakt ut att jag kommer nog aldrig att enjoy en annan lecture på samma sätt igen.
Han började med att säga "journalism is a lot like life" och det sitter där det sitter. I stora så kan man säga att det handlar om att "man behandlar folk som man själv vill bli behandlad," dåligt exempel I know. Vet ni vad? Jag lämnar det just nu för min hjärna är mos!

Och nu är det officiellt, jag ska skriva för S1 magazine. Jag har två projekt den här månaden att bita i och en av dem är något jag verkligen brinner för. Jag återkommer om mina ämnen.

Bye bye birdies!!!!

Äntligen!

Nu har jag återigen kommit in på min blogg, fast det är iofs för att jag har glömt lösenordet och så är blogger värdelösa på att återställa lösenordet... Men men, nu är jag här igen iaf och det är ju tur det!

Och ni ska få lite snaskiga nyheter sedan senast!

Jag har flyttat min rumpa från den lilla orten Kungsbacka till den stora staden Sheffield i England, men nu funderar ni säkert på varför jag har fått mig ett sådant spel? Jo jag ska berätta min historia för er i lite korta drag, kanske i långa, we'll see about that!

I början av januari så tänkte jag över mitt framtida val efter att faktiskt hoppat av ekonomin på handels i Göteborg för att läsa engelska istället. Många vet att min största dröm har varit att bli journalist, så jag fick den fiffiga idén att jag skulle söka till England med för det skulle ju tekniskt sätt vara lika svårt att komma in där som hemma. - För er som inte vet så när man söker till Journalistik i Sverige så måste man ha 60 godkända HP (ett års studier) och att man ska klara högskoleprovet med ett bra resultat och efter det om man har turen på sin sida så får man bli en av de som skriver ett intagningsprov och ca 50% av dem kommer in.-

I mars till april trillade mina svar på ansökan in, jag skulle klara allt mellan 6.0 till 7.5 på the IELTS vilket jag skrev i april. The University of Sheffield hade det högsta kravet på 7.5 och till min lycka så klarade jag även av att nå det målet vilket resulterar i att jag sitter här idag iklädd i mina mjukisbyxor och hood med texten "The University of Sheffield" på och följer drömmen om journalistik. Är det dyrt? Jajemän, men jag tar den smällen för att följa min största dröm.

Vi lär oss shorthand i stora drag och det är helt ärligt rätt förvirrande bara det, men förhoppningsvist så kommer man in i det snart och då blir det lättare. Det skall vara svårt, säger de fast frågan är egentligen inte om utan hur. Dessutom hjälper det inte att det ser ut som en dålig version av arabiska!

För typ en vecka sedan så fyllde jag 21 och just här så känner man av lite mer att man är lite äldre då de flesta är 18 fyllda, småglin! Och ja det märks väldigt tydligt att de är väldigt unga, speciellt att de kommer från föräldrahemmet direkt. Städa och sköta hushåll är inget de verkligen INTE gjort innan! Vissa vet inte ens hur man lagar mat och krydda verkar inte ens existera, men håll i hatten det värsta kommer! Jag bor i en korridor bestående av totalt 6 tjejer, mig inkluderat, och tjejer brukar vara rätt duktiga på att hålla rent. Jag trodde att jag var illa tills jag kom hit då jag är den renligaste här. Det är disken som är den värsta, de diskar inte förrän dagen/natten innan städerskan kommer och städar köket och korridoren (jag tycker att det är lyx att ha den servicen inkluderat i hyran) men hon städar inte om det står en massa skit överallt. Så vissa tallrikar står ungefär i en vecka innan det diskas, vilket är rätt äckligt, men värre är att bänkar, spis och dylikt torkas aldrig av efter användning så när man kommer ut till en flottig spis för att laga mat så är man inte supermotiverad till att laga mat bara för att man måste städa innan. Det kanske förbättras med tiden, vi kan ju alltid hoppas!

Olyckan...

Ja videon säger en hel del! Men poängen med den var att jag tittade på förra veckans avsnitt av "klockan åtta hos stjärnorna" där Janne Schaffer var med och han har ju skrivit många låtar som vi alla känner igen. Mycket som var i trazan och banarnes Electric Banana Band som jag själv älskade när jag var liten. Jag var bara tvungen att dela med mig om min största mardröm efter att vampyrer faktiskt finns, jag tyckte att olyckan var en läskig karaktär och ja han kanske fortfarande är det! Men han är ju rätt häftig!

På tal om det ena till det andra, jag har idag lyssnat på Grooveshark radio, däribland 90's alt rock, men det är först nu jag börjar störa mig på att i den blandningen så dycker Aqua, Spice Girls och likvärdiga upp! Sist jag kollade så var väl det inte ens i närheten av rock, men men...

Nu när jag har städat här idag och inväntar tvätten så får jag väl ta och återgå till pluggandet.
Suck!

Uttråkning får bli ett blogginlägg!

Tjenare!

Ett tag sedan sista som ni kanske minns, men jag är tillbaka om inte bara för en stund. Jag har tre tentor kvar innan sommaren start, vilket kan anses vara rätt härlig men I do not agree. Det är stressigt och ja eftersom jag är som jag är så får jag bara ta och återigen bita i det sura äpplet.

Sommaren ska innehålla jobb i mängder hoppas jag, men även en härlig och välbehövd semester i Italien under 2 veckor! =) Mums! Sen när sommaren är över så drar jag min kos över havet och till ett universitet i England, vilket ska bli oerhört kul och spännande! *Storler*

Nu är det över en vecka sedan finalen i Eurovision och som ni vet så måste jag bara säga mitt som alltid. Det är ju trots allt det jag älskar och brinner för. Mina storfavoriter var Irland, Tyskland, Italien, Storbrittanien och Estland, Sverige hejar man på oavsett. Så man kan ju säga efter mina favoriter där alla var lite pop än vinnaren var så var det en stor besvikelse för mig att det var just en powerballad som vann, men men... Vad ska man göra åt saken? Vi får väl bara hoppas att de kan lösa tävlingen i Azerbaijan. Grattis till vinsten!

Nej nu får jag väl ta och plugga lite till så får vi allt se om jag återkommer med ett nytt blogginlägg!